Colombia: En stupad och övergiven
soldat men återfunnen och överlämnad till Röda Korset av gerillan
Bland mediala hycklare
och en ”nekrofilpresident”
AV DICK EMANUELSSON
STOCKHOLM / 2026-11-06
Den colombianska
journalisten Maria Jimena Duzán presenterade den 3 november (2026) i
Stockholm sin dokumentär ”Después del frío” (”Efter kylan”). Hon
intervjuade överste Fernando Borja, den enda av 28 höga colombianska
militärer som inför JEP har tagit på sig ansvar för 70 av de 6 402
avrättningarna av oskyldiga civila som Försvarsmakten (Ejército Nacional) genomfört,
felaktigt kallade ”falsos positivos” (”False Flags”).
Översten, som dessutom
under vapenvilan ledde attacken mot FARC:s centrala gerillaläger, Casa Verde (det
`Gröna Huset´, apostrofierat på naturen i Anderna) den 9 december 1990, säger
att han blev ”så överraskad” och… frustrerad, eftersom gerillan efter striderna
med armén hade fräckheten att ta med sig sina egna – de döda gerillakrigarna
för att begrava dem.
Varför var översten
frustrerad?
Statistiken
viktigast
Därför att han inte
kunde föra in de gerillakrigare som fallit i strid i STATISTIKEN, det vill säga
lägga fram siffrorna över döda gerillakrigare inför sina överordnade som
troféer. Det var därför de dödade – på order av dåvarande president Uribe och
hans generaler – minst 6 402 CIVILA. Så förbättrade de den iskalla `dödsstatistiken´
i Colombia.
Och nu har samma krigsmakt
övergett sin egen yrkessoldat, Idel José Torres, som fallit i strid mot
samma gerilla i Tambo, i länet Cauca. De tog bara med sig hans gevär, som
kostar 2 000 USD på den svarta marknaden, och lämnade kvar sin ”vapenbroder” i
bergen i Cauca.
Och pressen – och den
enda tidningen med nationell täckning, El Tiempo (tillhörande Santos-klanen) –
vrider på frågan och anklagar gerillan: ”FARC-dissidenter stal kroppen av en
soldat som dödats i Cauca, och armén anmäler krigsbrott: 'De stal vår hjälte'.”
Vilket hyckleri! Men
så typiskt och klassiskt för de medier som är koncentrerade i händerna på ett
fåtal oligarker och som har fört landet in i ett ständigt krig mot folket ända
sedan Bolivar besegrade det spanska kolonialväldet.
En president som
går bland lik
Samma colombianska
medier – levande eller döda, som Santos, Santodomingo eller Ardila Lülle – är
nöjda. Där har de sin nye president, Abelardo de la Espriella, som
folket döpt till ”Nekrofilpresidenten”, för att han håller
presskonferenser och går omkring bland kropparna av gerillakrigare som armén
har dödat samtidigt som han talar med pressen.
Vad är det makthavarna
fäller krokodiltårar för?
Gerillan tog hand om
soldaten och överlämnade honom till Internationella Röda Korset och – visst –
gjorde sitt eget propagandanummer men som hade avsikten att avslöja den nye ”Algoritmerpresidenten”
(vann med tre miljoner stulna röster) och hans makabra skådespel, som inte är
något annat än ett totalt förakt för mänskligheten.
Video med engelsk undertext:
Kommuniké från FARC-EP
Vi uppmanar de anhöriga att kräva
rigorösa utredningar inom armén för det faktum att yrkessoldaten övergavs. Det
enda armén oroade sig för var geväret han bar som de tog. I stället övergavs
han på platsen för sammandrabbningen. De rapporterade hans död först flera
timmar senare, och då som svar på ett offentligt uttalande från vår
organisation.
FARC-EP gjorde det som ålåg oss:
att värna soldatens värdighet inför hans kamraters otacksamhet. Må denna
handling tjäna till att påminna det colombianska folket om att värdighetens väg
inte vandras i uniformer fläckade av förtryck, utan med den fasthet hos dem som
gör motstånd och organiserar sig från sina territorier. I dag, mitt i eld och
sammandrabbning, ger FARC-EP ett otvetydigt bevis på vår mänskliga och
revolutionära resning.
Vi överlämnar yrkessoldatens kropp
för att den ska återlämnas till hans familj. Vi gör det med högburet huvud, för
vi är inte som de.
Medan den nationella armén och den
sittande regeringen försvinner, massakrerar, kastar kroppar i massgravar och
håller dem kvar för mediecirkusen, hedrar vi de fallnas minne, respekterar
livet och döden – även den hos dem som bar fiendens uniform.
Vi överlämnar denna kropp med den
övertygelse som driver oss att kräva att även våra egna döda respekteras.
Värdigheten hos dem som fallit i
strid är en revolutionär princip och borde gälla alla världens arméer. Det är
skillnaden mellan statlig barbari och humaniteten hos oss som kämpar för ett
land med social rättvisa.
